Agaton Sax

Idag har jag vägt mig. 18.5kg, så jag är ganska stor nu. Matte fick en mindre chock när hon såg vad som stod på vågen.

Jag, matte och lillmatte har varit ute på en skogspromenad med. det är den vanliga rundan på 6km som vi går i skogen uppe på berget och den avslutas alltid med ett besök på djurparken, där jag har mina vänner.

Här ska ni få se en helt annan grej. För jag har blivit en liten sjärna.... lustigt va, ha ha. Nu har jag som sagt en stjärna i rumpan och ett vitt hjärta på bröstet.

Här hemma rullar livet på som vanligt. är ute oh leker mest på dagarna och tar det lite lugnare på kvällarna. det är svårt att kunna gå ut och gå då för jag är ju lite mörkrädd. tycker inte alls det är kul att gå ut i mörkret när jag inte känner igen allt lika bra. då sätter jag mig tvärt på rumpan och vägrar gå, å förska locka eller dra med mig går inte för då grymtar jag som en stucken gris. Nej nej nej.. mig lurar ni inte ut när det är mörkt.  men jag måste ju erkänna att har jag väl kommit en bit bort och under gatolyckternas sken så går det ändå hyffsat bra.

Ja just det. det får jag ju inte glömma att berätta. jag har ju tappat tänder. Två små piraya-tänder mitt fram i underkäken. matte försökte ta kort men icke! min mun gick inte att plåta...

Idag var jag, sandra  och ragnvi ute och gick ganska långt. vi gick först upp på berget, sedan vidare till djurparken och sneddade genom skogen hem. 
På sista biten hem gick vi förbi ett företag som sålde trägolv. Där jobbade sandras kompis som kom ut och hälsade lite. Hastigt och lustigt fick jag sätta på ett av deras rustika trägolv och vara med på en fotad reklambild. Blev lite snopen men det var kul! Då var ragnvi och sandra stolta!

Sen när vi kom hem tränade vi lite apportering. gick inte alls lika bar idag men det gör inte så mycket. man kan ju inte ligga på topp alla dagar.

Nu tänkte Ragnvi och Sandra träna något ovant med mej, och det var nästan som om de hoppades på att detta skulle vara lite svårare. men icke! Jag sprang glatt upp på perongen hälsade på allt trevligt folk och väntade in tåget. När det sedan väl rullade in hoppade jag glatt ombord för att undersöka vad detta var för något kul, utan några probem alls. Jaha sa matte och sandra.. det var ju inte så mycket av "träning" men bra var det ju allt ändå. 

Tåget stannade efter 20min resa i skövde där vi steg av och begav oss till trängregementet för att försöka få oss en titt på theo i uniform, genom staketen. vi såg en grupp soldater som hade exercis men vet inte riktigt om det var han. Men det var hemskt vad kaptenen skrek åt dem. det tyckte jag inte riktig om utan sa till honom genom att hoffa och skälla.

Sedan var det dags att ta tåget hem igen. det var trång och massor av folk men gick utan problem det med!

Jag studsar och jag flyger, upp och ner fram och tillbaka. lätt som en gasell flyger jag genom luften.. åh vad livet är härligt! Nu börjar det äntligen märkas att jag är Jag, och att jag är en hovawart och inte vilken hund som helst. Jag nyps med framtänderna så hårt jag bara kan, hoppar runt, moffar och skäller för att visa och att alla verkligen ska förstå att här är JAG......

Duktig och villig att arbeta och lära mig saker, är jag också! Jag kan sitta, ligga, stanna kvar, gå fot och fint i koppel. Matte tränar med mig varje dag genom lek och på ett roligt sätt! Gå på galler är också lätt som en plätt med mina tassar. det känns knappt någon skillnad, faktiskt!

Häromdagen var jag hos vetrinären med.. Det var inte lika kul! jag fick en dum spruta som jag inte alls tyckte om och tjöt faktiskt en hel del men det var som tur snabbt avklarat. De vägede mig med, 13.8kg!

Nu har det kommit en massa snö hemma. Ett riktigt oväder med stark blåst och minusgrader som leder till snö och halka. Men för mig har det bara varit kul. Jag har varit ute och lekt en massa! Först var jag visserligen lite fundersam på vad det var för vitt som låg överallt. jag steg försiktigt ut från ytterdörren och kände med tassarna. Sen var jag så klart tvungen att smaka lite på det.. det smakade inget speciellt alls. Där efter kastade jag mej hejdlöst ut i det vita havet. Gud så kul! På vissa ställen var det så mkt snö att jag nästan försvann helt och hade problem med att komma upp.. Theodor och Sandra tyckte det var jätte festligt och skratta åt mig. efter ett litet tag hoppade de runt och rullade sig i snön tillsammans med mig, vi hade jätte kul!

På tal om Theodor, så har han börjat i lumpen nu. Det tycker både jag och familjen är tråkigt. Speciellt sandra.  Men jag får ju träffa honom på helgerna i alla fall!