Agaton Sax

Nu har Castro och katten flyttat tillbaka till stockholm och jag är "ensam" här hemma. Jag tycker det är så himla tråkigt att inte ha katten att kela med och castro att busa med. Fast det e klart, castro och jag var ju inte direkt bästa kompisar sista tiden, men jag gillar han ändå. Jag gillar nog mer honom än han gillar mig.

Nu försöker jag i brist på annat få kontakt med alla hundar jag möter. Sandra och ragnvi tycker inte alls att det är lika kul eller nödvändigt heller för den delen. Men det lugnar sig väl så snart jag har accepterat tanken på å vara familjens enda hund igen. Sandra går och svär och muttrar något om att nu skulle det minsann ha suttit fint med tillökning i valpväg. Jag kan ju inte annat än att hålla med, men säger chefen theodor nej så är det tyvärr det som gäller. Detta är hon inte alls bitter för, hahahaha. Skämt å sido så kommer nog hennes tid med. den som väntra på något gott väntar aldrig förlänge, eller?

igår skulle Sandra på middag hos en kompis och tog med mig så jag kunde får leka med mina kompisar, ebba och elsa. Vi brukar kunna leka så himla bra men igår var de några riktig surkärringar. Jag var lugn och sansad men det räckte att jag tittade på dem så fick jag mig en rejäl avhyvling. de hade väl en dålig dag eller så är inte löpet så långt borta. Tillslut orkade inte sandra med allt oljud och tummult så då fick husse komma och hämta mig. Det var lika skönt tyckte jag.