Agaton Sax

Den här gången var det mattes tur att ta med oss ut på markerna ut mot ålleberg. Även denna gången fick vi springa lösa för att göra av med lite energi.

Promenaden var precis som vanligt. Castro försöker springa för sig själv fast utan resultat, då jag leker border collie och vaktar på honom. Jag smyger med huvudet lågt mot marken, lägger mig sedan på lur för att slutligen attackera honom.
- Titta matte, så snyggt  jag kan ställa upp honom!! Jag skäller sedan i hans öron, hoppar runt honom och är allmänt påstridig.

Efter ett tag kommer vi fram till ett par rapphöns som genast flög i väg. Castro jagade efter med mig tätt i hasorna.  Eftersom det en bit längre fram finns stora vägar, ropade matte in oss. Jag lunkar självklart dit men som vanligt finns ingen castro. Matte leta och letade och började känna ororn komma krypande. Ingen hon gjorde funkade. Han bara vägrade att komma...

Matte hade inget annat val än att gå hem och ringa polisen om en bortsprungen hund. På vägen hem försöker jag språra efter honom men matte är inte på humör utan drar bara envist med mig.

Väl hemma får hon till sin förvåning se något ligga utanför dörren. Ett svart bylse, undra vad det kan vara?! Där låg ju minnsan skitungen castro och väntade. Han hade väl tröttnat på att jaga fåglar och i stället gått hem på egen hand då han tappat bort oss. 

En lättad men smått irreterad matte kunde då gå in å vila, för att  lugna ner sig efter dagens händelser. Jag undrar om castro kommer få gå lös mer i fortsätttningen när han håller på så där, men det visar väl sig........